Et menneske uden anlæg for lykke

Dette er ikke en anmeldelse, men en omtale. En omtale af en meget fin lille roman, som tilsyneladende er blevet næsten glemt. Bogen hedder Doktor Glas, og den er skrevet i 1905 af Hjalmar Söderberg.

Plottet er ganske enkelt: Den ensomme og ikke længere helt unge Dr. Glas forelsker sig i den utiltalende gamle pastor Gregorius unge hustru, og han begynder at overveje, hvordan han kan frigøre provstinden for den klods af en mand, hun har om benet.

Teksten har form af dagbogsoptegnelser, som er fyldt med eksistentielle overvejelser, der samtidig giver et ganske godt indblik i Dr. Glas barndom og ungdom, som har fået fatale konsekvenser for hans psykiske habitus.

Hjalmar Söderberg mestrer sit stof. Han er endnu et eksempel på en af disse lavmælte stemmer i svensk litteratur, som forstår med enkle ord og i en nedtonet stil at kalde de store følelser frem.

Nedenfor bringes nogle få uddrag af værket:

"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst."

"Markel: [...] Det finns människor som sakna alla anlag för lycka och som känna det med pinsam, obeveklig klarhet. Sådanna människor sträva inte efter lycka utan efter att få litet form och stil på sin olycka.
Och han tillade plötsligt, oförmodat:
- Glas hör till dem."

"Dagar som dessa tycker jag att det stiger upp gammel liklukt från kyrkogåden och tränger in genom väggar och fönster. Regnet droppar på fönsterblecket. Jag känner det som om det droppade på min hjärna för att urholka den. - Det är nogat fel med min hjärna. Jag vet inte om den är för dålig eller för bra, men den är inte som den borde vara. Till gengäld vet jag åtminstone med mig själv att jag har hjärtat på rätta stället."

Udfra mange betragtninger er Dr. Glas et ganske utiltalende menneske, og hvorvidt han har hjertet på rette sted, det er et spørgsmål, som kan diskuteres. Alligevel føler man med ham gennem hele værket og kommer til at holde inderligt af ham og hans skrøbelighed - for Dr. Glas er et menneske på godt og ondt, og han kan fremstille sin sag, så man kommer til at se verden også igennem hans øjne.


Hjalmar Söderberg:
Doktor Glas

Klassikerförlaget 1997